Upperhand

Den här bloggposten innehåller nötkräm

”Det pågår en tyst katastrof. En katastrof som varje dag dödar 21 000 barn under fem års ålder. De flesta barnen dör av näringsbrist, diarré eller andra sjukdomar. De dör av orsaker som med enkla medel skulle kunna förebyggas. Det som saknas är vaccin, medicin, rent vatten och näringsriktig mat. Saker som UNICEF kan leverera. Saker som vi tillsammans kan leverera.

Den här bloggposten är mitt sätt bidra. För i och med att jag publicerar den här bloggposten blir inte bara fler uppmärksammade på den tysta katastrofen utan dessutom innebär det att re:member skänker sex påsar av den nötkräm som UNICEF använder vid behandling av undernärda barn. Tre påsar nötkräm om dagen är allt som krävs för att ett barn som lider av undernäring ska kunna överleva

Vi uppmanas ju till att kräva högre lön, att byta till kommunen eller jobba i Norge om vi inte får den lönen vi vill ha. Men hur lätt är det egentligen? Jag vill INTE jobba i kommunen, jobbar extra där nu och det räcker, tack så mycket. Jobba i Norge...näe, det funkar i min familj. Jag trivs ju med att jobba på lasarettet, men visst, jag har 4000 mer i lön på kommunen, så vad gör man? Tar ett jobb man inte vill ha för att få upp lönen, eller stannar med en skitlön?

Läser inlägg på andra bloggar, bland annat på sjuksköterska.nu, där någon säger att hon satt ner foten och tar sina raster oavsett, säger åt läkaren att ronden får vänta, och skjuter på medicintider för att hinna sitta på sängkanten hos patienten. Vad ingår då i en bra omvårdnad? Jag kan nog känna att det är viktigt att dagens arbete flyter på, att man delar sina mediciner på skapligt rätt tid, att man behandlar patienten medicinskt, men under tiden försöker få till det andra, de delar som fattas, själ och ande då om man tänker vårdvetenskapligt. Jag skulle nog som patient bli ledsen om sköterskan satt på sängkanten och pratade istället för att ge mig den medicin jag behöver för att bli frisk och gå hem. Men samtidigt vill jag ju ha stöd och svar på mina frågor. Det ena behöver inte utesluta inte det andra, men man kanske inte hinner prata med alla 14 patienterna ordentligt under ett hektiskt kvällspass...
Om jag struntar i att göra de uppgifter som måste hinnas med så sitter ju sköterskan som kommer efter mig i en taskig sits redan från start. Ok, man hinner inte allt, men det är ju bara att gilla läget och huga i när man är på jobbet, och sedan kämpa för bättre arbetsmiljö samtidigt, genom att ta upp diskussionen, berätta om när patientsäkerheten äventyras, skriva synergier så att allt som händer finns på papper.
Tja, jag kanske inte är den bästa vårdvetenskapliga syrran då jag nog är lite väl medicinskt inriktad, men patienterna brukar säga att jag upplevs som trygg och det är väl bra cred, tycker jag :)

Jag hade ju lönesamtal för ett antal månader sen som gav resultatet...0 kr!!! Så här är det: I slutet av förra året gick jag till chefen och sa att jag vägrar att jobba med 800 kr mindre i lön än de nyexade syrrorna som skulle anställas i januari. Då fick jag 1000 kr mer i lön från och med januari. Vilket innebär att de tycker att jag redan har 2011 års lön och alltså inte får en krona till i lön detta år...skit säger jag om det och är riktigt arg! Jag tycker inte att jag fått något individuellt lönepåslag alls, utan bara det som faktiskt ska läggas på, jag är jäkligt arg men kommer ingen vart alls med det.

Sen ringde chefen från akuten och ville anställs mig i platsbanken och sen låna mig därifrån till akuten. Många turer är det och jag vet varken ut eller in. Vad innebär det att jobba i platsbanken? Kan de skicka mig till nånannan stad för att jobba på psyk eller vadå? Vad har jag för rättigheter om jag tackar ja, kan jag välja att tacka nej till erbjudna tjänster eller måste jag ta det jag erbjuds om jag inte vill/kan vara kvar på akuten? Chefen på akuten påstår att jag får välja, min nuvarande chef tycker att jag ska passa mig noga för att tacka ja, att jag inte alls kanske får möjlighet att välja, utan kan råka få en fast anställning på en avdelning i en annan stad...på måndag ska vi ha ett möte om detta, men jag börjar känna att allt strul kanske inte alls är värt det!

Jag blev erbjuden jobbet på akuten, men på 1 års vikariat, med löfte om fast anställning efter detta. Jag har tackat ja, på villkor att jag får tjänstledigt från mitt nuvarande jobb. Problemet är att få tjänstledigt...de har förut haft max 6 månader tjänstledigt, och nu vill de helst bara ge 3 månaders tjänstledigt. Och så måste de hitta en ersättare för mig på mitt nuvarande jobb, som då också ska skolas in.  Jag kan inte gå från en fast tjänst till ett vik, och får kanske inte tjänstledigt alltså...sen vet jag ju inte om chefen på akuten har lust att vänta hur länge som helst för att få dit mig. Så det går nog i stöpet :(
Nåja, what's ment to be is to be, så den som väntar får se. Men det hade varit så himla perfekt med att börja med tjänstledigt och känna sig för.