Rätt till heltid
Åh vårdpersonalen orkar inte jobba heltid står det, men ingenting om alla oss som vill jobba mer men inte får gå upp i tid, för att det "måste finnas tillräckligt med folk på helgerna". Nu måste jag söka ett extrajobb, och åter gå in i timträsket då man aldrig vet när man är ledig. I ett års tid har jag tjatat om att få jobba mer, men de lyckas aldrig trolla fram de procenten. Och jag är inte ensam om att vilja gå upp i tid på avdelningen. Jag är verkligen för att alla som vill ska få heltidstjänst! Jag har inte råd att arbeta 75% bara och min pension går åt skogen! En riktig kvinnofälla!
Löner o sånt
Vet ni, att de som anställdes som nyexade syrror i somras har 800 mer i lön än mig, och jag har mer i lön än de som jobbat 2 år...helt sjukt lönesystem har vi. Har jag tur med årets lön så får jag lika mycket som de nyexade. Jag fattar inte riktigt detta system, är det inte konstigt, och hur ska jag göra för att ändra på det?
Rättegången mot läkaren...
Den här rättegången mot läkaren som ev. har gett ett döende barn tiopental berör mig mycket. Jag tänker fram och tillbaka på hur föräldrarna mår, hur läkaren mår, hur vi i vården funderar. Jag kan förstå om föräldrarna funderar över vad som hände när flickan när flickan fick fel läkemedel från början och då drabbades av hjärnblödning, men vad sjuttsingen, när de bestämt sig för att stänga av respiratorn och låta lillflickan somna in, då är det väl inte så viktigt att veta om hon dog i förtid av läkemedel som var till för att lindra (om det ens var så) eller om naturen hade sin gång. Det var ju liksom redan kört. Och den stackars sjuksköterskan som från början gav fel läkemedel, hur mår hon? Vilken ångest...
Hela det här fallet får mig att tveka om jag vågar ge mina palliativa patienter tillräckligt med lugnande och smärtlindrande som krävs för att de ska slippa sin ångest och smärta, då det alltid medför en risk att man förkortar deras sista tid. Var det den sista morfinskvätten som tippade dem över kanten...
Hela det här fallet får mig att tveka om jag vågar ge mina palliativa patienter tillräckligt med lugnande och smärtlindrande som krävs för att de ska slippa sin ångest och smärta, då det alltid medför en risk att man förkortar deras sista tid. Var det den sista morfinskvätten som tippade dem över kanten...
Kvinnor engagerar sig för mycket
Här skriver en man om skillnaden mellan hans och hans hustrus sätt att vårda. https://vardforbundet.se/Vardfokus/tidningen/2011/Nr-9-2011-9/Kvinnor-engagerar-sig-for-mycket/.
Har han rätt? Ja, till en viss del tror jag att han har det. Jag tror att kvinnor kanske i större utsträckning tar på sig allt ansvar och hoppar över raster, jobbar över och kommer tidigare. Att de har svårare att släppa ansvaret och låta någong annan göra uppgifterna ( det är bäst att jag gör det själv, så blir det gjort på det sätt jag vill ha det...) Om man drar kopplingen till hemmet så tror jag att det i mångt och mycket är likadant där, det är kvinnan som är samordnare och spindeln i nätet, som håller reda på föräldramöten och packar gympapåsar. Jag tror jämnställdheten till mångt och mycket är en bluff, att trots att man kanske gör lika mycket i hemmet så är det kvinnan som tar ansvar för att saker blir gjorda, eller iallafall har ett större kontrollbehov och springer efter för att kolla att saker är gjorda på det sätt som hon tycker att det ska göras. Detta avspeglas även i arbetet, hon sätter patienten före sig själv, servar läkaren och vänder ut och in på sig för att även hinna med undersköterskans arbete så att inte undersköterskorna ska säga att hon gör sig förmer än dem.
Jag tror författaren har rätt! För att kunna vårda måste man ta hand om sig själv. Att vårda är inte att ge allt av sig själv, utan att spara så värmen och energin räcker till alla.
"Hon prioriterar sig själv sist, patienter och arbetsgivare går alltid före hennes välmående. Jag prioriterar mig själv först, patienterna kommer sen och sist arbetsgivaren.
Ibland säger hon att jag är okänslig och kall och inte bryr mig om patienterna på samma sätt som hon gör och det stämmer säkert, vi bryr oss om patienterna på olika sätt. Min upplevelse är dock inte att patienterna lider av att jag gör som jag gör, snarare tvärtom. De får en pigg och engagerad sjuksköterska som efter sju år i branschen både har erfarenhet och energi att lägga på dem. Jag bidrar med positiv energi och har råd att dela med mig av den till mina patienter."
Har han rätt? Ja, till en viss del tror jag att han har det. Jag tror att kvinnor kanske i större utsträckning tar på sig allt ansvar och hoppar över raster, jobbar över och kommer tidigare. Att de har svårare att släppa ansvaret och låta någong annan göra uppgifterna ( det är bäst att jag gör det själv, så blir det gjort på det sätt jag vill ha det...) Om man drar kopplingen till hemmet så tror jag att det i mångt och mycket är likadant där, det är kvinnan som är samordnare och spindeln i nätet, som håller reda på föräldramöten och packar gympapåsar. Jag tror jämnställdheten till mångt och mycket är en bluff, att trots att man kanske gör lika mycket i hemmet så är det kvinnan som tar ansvar för att saker blir gjorda, eller iallafall har ett större kontrollbehov och springer efter för att kolla att saker är gjorda på det sätt som hon tycker att det ska göras. Detta avspeglas även i arbetet, hon sätter patienten före sig själv, servar läkaren och vänder ut och in på sig för att även hinna med undersköterskans arbete så att inte undersköterskorna ska säga att hon gör sig förmer än dem.
Jag tror författaren har rätt! För att kunna vårda måste man ta hand om sig själv. Att vårda är inte att ge allt av sig själv, utan att spara så värmen och energin räcker till alla.
Jämnställdhet?
”Region Skåne anser att naturliga jämförelsegrupper för Vårdförbundets medlemmar utifrån arbetsuppgifter och utbildning är andra kvinnodominerade grupper i vården med medellång högskoleutbildning.” (https://vardforbundet.se/Vardfokus/tidningen/2011/Nr-9-2011-9/Skrotad-uppgorelsevacker-protester/)
Är det att jämnföra med andra med samma utbildningslängd? Jag är ingen kvinnorättskämpe, men detta gör mig upprörd! Ett yrke ska inte klassas utifrån kön, och inte heller en lönebild! En treåring högskoleutbildning ska jämföra med andra likvärdiga utbildningar, inte utifrån några andra kriterier!
Är det att jämnföra med andra med samma utbildningslängd? Jag är ingen kvinnorättskämpe, men detta gör mig upprörd! Ett yrke ska inte klassas utifrån kön, och inte heller en lönebild! En treåring högskoleutbildning ska jämföra med andra likvärdiga utbildningar, inte utifrån några andra kriterier!
Världens bästa arbetskamrater!
Jag har världens bästa arbetskamrater! Humöret är inte alltid i topp, de kan gnälla och klaga, sura och vara dryga, larviga, jobbiga men jag älskar dem ändå! De är hela anledningen till att jag stannar på den avdelning jag är, jag tror inte att det finns ett sånt underbart gäng nånannanstans!!!
Kram på er allihop!
Kram på er allihop!
