Kvinnor engagerar sig för mycket
Här skriver en man om skillnaden mellan hans och hans hustrus sätt att vårda. https://vardforbundet.se/Vardfokus/tidningen/2011/Nr-9-2011-9/Kvinnor-engagerar-sig-for-mycket/.
Har han rätt? Ja, till en viss del tror jag att han har det. Jag tror att kvinnor kanske i större utsträckning tar på sig allt ansvar och hoppar över raster, jobbar över och kommer tidigare. Att de har svårare att släppa ansvaret och låta någong annan göra uppgifterna ( det är bäst att jag gör det själv, så blir det gjort på det sätt jag vill ha det...) Om man drar kopplingen till hemmet så tror jag att det i mångt och mycket är likadant där, det är kvinnan som är samordnare och spindeln i nätet, som håller reda på föräldramöten och packar gympapåsar. Jag tror jämnställdheten till mångt och mycket är en bluff, att trots att man kanske gör lika mycket i hemmet så är det kvinnan som tar ansvar för att saker blir gjorda, eller iallafall har ett större kontrollbehov och springer efter för att kolla att saker är gjorda på det sätt som hon tycker att det ska göras. Detta avspeglas även i arbetet, hon sätter patienten före sig själv, servar läkaren och vänder ut och in på sig för att även hinna med undersköterskans arbete så att inte undersköterskorna ska säga att hon gör sig förmer än dem.
Jag tror författaren har rätt! För att kunna vårda måste man ta hand om sig själv. Att vårda är inte att ge allt av sig själv, utan att spara så värmen och energin räcker till alla.
"Hon prioriterar sig själv sist, patienter och arbetsgivare går alltid före hennes välmående. Jag prioriterar mig själv först, patienterna kommer sen och sist arbetsgivaren.
Ibland säger hon att jag är okänslig och kall och inte bryr mig om patienterna på samma sätt som hon gör och det stämmer säkert, vi bryr oss om patienterna på olika sätt. Min upplevelse är dock inte att patienterna lider av att jag gör som jag gör, snarare tvärtom. De får en pigg och engagerad sjuksköterska som efter sju år i branschen både har erfarenhet och energi att lägga på dem. Jag bidrar med positiv energi och har råd att dela med mig av den till mina patienter."
Har han rätt? Ja, till en viss del tror jag att han har det. Jag tror att kvinnor kanske i större utsträckning tar på sig allt ansvar och hoppar över raster, jobbar över och kommer tidigare. Att de har svårare att släppa ansvaret och låta någong annan göra uppgifterna ( det är bäst att jag gör det själv, så blir det gjort på det sätt jag vill ha det...) Om man drar kopplingen till hemmet så tror jag att det i mångt och mycket är likadant där, det är kvinnan som är samordnare och spindeln i nätet, som håller reda på föräldramöten och packar gympapåsar. Jag tror jämnställdheten till mångt och mycket är en bluff, att trots att man kanske gör lika mycket i hemmet så är det kvinnan som tar ansvar för att saker blir gjorda, eller iallafall har ett större kontrollbehov och springer efter för att kolla att saker är gjorda på det sätt som hon tycker att det ska göras. Detta avspeglas även i arbetet, hon sätter patienten före sig själv, servar läkaren och vänder ut och in på sig för att även hinna med undersköterskans arbete så att inte undersköterskorna ska säga att hon gör sig förmer än dem.
Jag tror författaren har rätt! För att kunna vårda måste man ta hand om sig själv. Att vårda är inte att ge allt av sig själv, utan att spara så värmen och energin räcker till alla.
Kommentarer
Trackback
