Upperhand

Och jag är glad för det! Jag tror faktiskt inte att hon gett 1000 ggr för hög dos i avsikt att ta livet av bebisen. Om hon hade planerat det så hade hon nog använt en dos som inte är så överdriven...jag menar, hon vet ju vad som krävs.
Jag hoppas att hon nu kan återgå till ett normalt liv, även om jag tror det blir svårt.

Läser inlägg på ett forum för underläkare och hittar kommentarer som att sjuksköterskan ska veta sin plats, är sannolikt en 45årig, överviktigt kvinna och ska inte fatta beslut som ligger ovanför deras lönegrad! Jag blir så ilsk att jag hoppar i stolen där jag sitter! Är det en attityd som är vanlig hos läkarna? Uppfattar ni det så? Visst, en del kan vara lite arroganta och dryga, men i det stora hela uppfattar jag dem som folk är mest. Är det så att jag väljer att inte märka att de ser ner på oss sjuksköterskor?

Jag har upptäckt att de allra flesta jag arbetar med inte är intresserade av att lära sig mer. Why, liksom? Man måste ju inte sätta sig i skolbänken för att lära sig, utan varje-dagslärandet ger ju nästan mer. Låt säga att det kommer en patient som det ska sättas sond på. Det finns två sätt att närma sig detta: "Åh, men det kan inte jag, så det tänker jag INTE göra" eller "Fasiken vad spännande, nu måste jag kolla upp hur man gör så jag vet". De allra flesta är av första katergorin och det gör mig ledsen. Det innebär också att jag inte kan fråga mina kollegor om de klurigare sakerna, för de har aldrig varit intresserade av att lära sig det, och inte ens funderat i några längre banor än det man har framför näsan. De läste inte riktlinjerna, de har inga frågor, de vill inte förbättra sitt eller andras arbete.
Var är nyfikenheten? Var är yrkesstoltheten? Varför anser man sig färdig när man tagit sin examen?
Var kan jag hitta nån att diskutera med, dra lärdom av, klura på problem ihop med?

Inspirerad av sjuks.nu började jag fundera på vad sjuksköterskeyrket betyder för mig, vilka tankar jag får när jag hör ordet sjuksköterska.

Ansvar
Ansvar
Ansvar
Kunskap
Spindeln i nätet
Frustration
Göra gott
Administration
Läkemedelsansvar
Omvårdnad
Rädsla att göra fel
Magkänsla
Arbetskamrater


Det som jag alltid först tänker när jag hör tankar om hirearki och undervärderade sjuksköterskor är VEM ÄR DET SOM VÅRDAR PATIENTERNA, egentligen!!!! Jo, det är vi sjuksköterskor! När jag rondar med läkaren på morgonen så frågar h*n MIG hur patienten mår, hur mycket den har kissat, om den har kateter, vilket blodtryck den har, hur mycket den druckit, hur effekterna av läkemedlen uppfattas. Sen träffar h*n patienten i MAX 5 minuter! Resten av dagen är det jag som ser till att doktorns ordinationer utförs, förutom det som jag själv anser behövs i omvårdnaden. Jag pratar med anhöriga, hemvård, biståndshandläggare, diabetessköterskor, skickar patienten på undersökningar, tar prover, håller koll på och registrerar provsvar, kontaktar doktor om något är avvikande, läser undersökningssvar, kontaktar doktorn om något är avvikande osv osv osv... Ibland känns det som att jag borde och måste ha en läkarutbildning för att kunna utföra mitt arbete på ett säkert sätt!