Utvecklas på jobbet
Var är nyfikenheten? Var är yrkesstoltheten? Varför anser man sig färdig när man tagit sin examen?
Var kan jag hitta nån att diskutera med, dra lärdom av, klura på problem ihop med?
"Till en början är det nog stressigt som det är. Att hinna sätta sig ner för att kolla upp 'nya' arbetsuppgifter? Är du galen eller?
Sedan får man inte nog betalt för det jobb man gör. Faktiskt gör man redan mer än man får betalt för. Då är det inte aktuellt att lägga ner en sekund till på jobbet.
Dessutom, mycket av det vi hade kunnat lära oss händer så sällan så det kan man lika gärna fråga läkarna om när det händer."
Ursäkterna/förklaringarna jag har hört är många. Och de få som ändå engagerar sig, utan kollegialt stöd, tappar snart intresset själva. Det är som en ond cirkel.
Därför gör det mig glad att höra att det finns fler sjuksköterskor som engagerar sig i sin fortsatta utveckling. Även efter några år i yrket.
Att läsa en specialistutbildning är lättaste sättet att hitta kollegor vars nyfikenhet inte har stillats. Jag ångrar det inte för en sekund, tvärtom är jag lite sugen på att läsa en till.
Internet borde vara ett annat sätt, ändå verkar många diskussionsforum stå relativt tomma och obesökta. Undrar om vi inte blivit allt för utspridda i och med att möjligheterna till diskussion har blivit fler? Eller vad kan de nyfikna/engagerade/intresserade sjuksköterskornas tystnad bero på, tror du?
hos mig får man nästan slåss om vem som ska göra nya grejer :) men det finns även de som inte vill tyvärr. Trist inställning med tanke på att man aldrig vet vad man behöver kunna eftersom alla slags patienter kan hamna var som helst. Jag hatade alla sonder, dränage och pumpar i början men nu gillar jag det :) att ex sköta traceastomier var skitjobbigt förut men nu gillar jag det! hejja oss som vill lära oss nytt och må vi aldrig känna oss nöjda som det är :)
Sjuksnu: Specialistutbildning i all ära, men varför inte utvecklas även som allmänsjuksköterska? Varför inte ha en yrkesstolthet som gör att man vill vårda så bra som möjligt, oavsett var man är?
Jag kan tycka det är lite svårt med forum, just för sekretessens skull. Jag klurar på en sak just nu, men det blir för lätt att gissa vem på avdelningen det gäller om det är någon som vet var jag arbetar. Sedan tycker jag inte att jag hittar några bra forum, har du några tips?
Mariah: Jag är så glad att du finns, kram!
"Varför inte utvecklas även som allmänsjuksköterska?" frågar du.
Jag kan bara gissa/spekulera. Dels av de skäl/ursäkter jag tog upp tidigare. Dels finns det dom som inte väljer sjuksköterskeutbildningen av rätt skäl. Dels finns det dom som får kassa handledare under utbildningen, vars intresse dör ut på vägen. Och så vidare.
Sedan är det förstås det där med specialistutbildningarna. Så länge som de resulterar i ekonomisk förlust kan man vara säker på att det huvudsakligen är de mest engagerade sjuksköterskorna som söker dom. Efter specialistutbildningen lämnar de (ofta) sina gamla arbetsplatser för att samlas på nya.
Det är svårt att förstå sig på sjuksköterskor som grupp. Vi är så många, med så olika erfarenhet, intressen, motiv och bakgrunder. Härligt är väl det, men samtidigt förvirrande: "Varför är inte ni också intresserade av det här?"
Ja, vem vet?
Därför kan det vara gott att bara konstatera att "så är det" och söka sig till likasinnade. Var än man hittar dom. Inte för att man har gett upp, utan för att fortsätta utvecklas, eller åtminstone minska risken att man själv går under.
