Hur tänker de? Höstens besparingar...

Landstinget Sörmland går back och det ska sparas. Cheferna avgår med fulla månadslöner på 100' i månaden...
De styrande vill stänga en hel massa vårdplatser bland annat inom kirurgi, ortopedi och reumatologi. Inga vikarier får förlängt. Betänkt då att nästan ingen får fast tjänst inom landstinget Sörmland, utan de allra flesta som är anställda de sista åren är anställda på olika slags vikariat. Medicinavdelningen har överbeläggningar mest hela tiden, på ca 120%, med en bemanning för 90% beläggning. Neddragningen på vårdplatser kommer att ge fler överbeläggningar, för patienterna blir inte 10% mindre sjuka bara för att landstinget måste spara. Detta innebär en ökad belastning på vården då färre personal ska ta hand om samma antal patienter. Riskerna för patienterna ökar både pga av detta och pga att de hamnar på "fel" avdelning, en kirurgpatient har rätt att ligga på en kirurgavdelning och en onkologpatient har rätt att ligga på onkologen. Detta för att de ska få den bästa vården, med personal och läkare som är specialiserade på det området.

Oppositionsrådet Magnus Leivik (M) har vettiga åsikter om detta, tex att minska på vinstkravet för landstinget. Ett landsting ska väl ändå inte drivas för att ge vinst, utan för att ge en god vård till ALLA som behöver det?

Ett värdigt slut

En gång hade jag en mycket gammal patient som blev inlagd på min avdelning. H*n hade till inskrivande doktor sagt att h*n kom in för att dö, men ville ha smärtlindring för att slippa ha ont. H*n hade slutat äta för länge sen och slutat ta sina mediciner. H*n ville inte ha någon behandling och inte få nån återupplivning eller HLR när h*n dog. Läkaren satte trots detta in antibiotika, tog en hel massa prover, ordinerade dropp osv. Rätt eller fel? Vad tycker ni? Finns det något rätt eller fel i ett sånt här läge? När ska man sluta med behandlingen? Jag tycker att man ska få ha rätt att frånsäga sig behandling om man vill, men då måste man vara tillräckligt klar i huvudet för att kunna avgöra detta också. Detta fall berörde mig, och jag kände att jag skulle ha velat uppfylla den gamlas önskan, och anhöriga var också helt med på det hela. Hur tänker ni om det hela?

Tillbaka till jobbet

Efter en lång ledighet är jag nu tillbaka på jobbet igen. Fortfarande några sommarfåglar ( sommarvikarier) som jobbar och inte riktigt funkar. Det gör det hela tungjobbat, jag är så beroende av mina uskor när jag jobbar för att det ska fungera. Men ordningen är snart återställd och jag känns inte riktigt lika mycket som den nya syrran längre ( fattas bara, med 5 st på avdelningen som tagit examen senare än mig :D ).

RSS 2.0