Ett värdigt slut
En gång hade jag en mycket gammal patient som blev inlagd på min avdelning. H*n hade till inskrivande doktor sagt att h*n kom in för att dö, men ville ha smärtlindring för att slippa ha ont. H*n hade slutat äta för länge sen och slutat ta sina mediciner. H*n ville inte ha någon behandling och inte få nån återupplivning eller HLR när h*n dog. Läkaren satte trots detta in antibiotika, tog en hel massa prover, ordinerade dropp osv. Rätt eller fel? Vad tycker ni? Finns det något rätt eller fel i ett sånt här läge? När ska man sluta med behandlingen? Jag tycker att man ska få ha rätt att frånsäga sig behandling om man vill, men då måste man vara tillräckligt klar i huvudet för att kunna avgöra detta också. Detta fall berörde mig, och jag kände att jag skulle ha velat uppfylla den gamlas önskan, och anhöriga var också helt med på det hela. Hur tänker ni om det hela?
Kommentarer
Postat av: Anonym
Helt fel av läkaren. Vågade inte denne ta beslutet själv så kunde både sjuksköterskan, kurator och präst tillkallas för att "bevittna" patientens önskan och dokumentera detta i journalen. Fy för fega läkare!
Postat av: Upperhand
Ja, inte är det lätt att hålla andras liv i sina händer...
Trackback
