Upperhand

Här för ett tag sen hade jag ett riktigt tungt samtal med en patient som berörde mig massor, jag känner fortfarande av en slags värme och sorg blandat när jag tänker på det. Vad var det som gjorde att jag blev så berörd av just den patienten och det samtalet? Jag har ofta dessa tunga samtal med anhöriga och patienter och jag blir ofta berörd, men inte så mycket så att jag inte kan släppa det sedan. Men den glädje jag känner när jag kan vara ett stöd för min patient eller dennes anhöriga väger upp den sorg jag känner ibland när jag möter människor som mår dåligt, som har fått hemska besked, som lever med plågor.