Upperhand

Visst, vi ska vara specialister inom vårdvetenskap och ha ansvaret för omvårdnaden. Det låter vackert att vi ska ha vår egen kompetens och en egen genre inom vården, men det som glöms bort är att vi måste kunna den medicinska vetenskapen mycket mer än vad som lärs ut på sjuksköterskeprogrammet.

Vi sjuksköterskor är de som får hålla koll på röntgensvar, provsvar, konsultordinationer, hur patienterna mår, när de visar tecken på att nåt inte är som det ska och allt annat. Läkarna ser  inte patienterna annat än när de rondar på avdelningen (nåja, vissa sitter faktiskt kvar inne på avdelningens läkarrum fram till 16.00 eller så). Övrigt tid så är det faktiskt vi som sjuksköterskor som får ta alla beslut, ska jouren störas, eller kan det vänta till ronden imorrn, eller på måndag, är det här provsvaret nåt som jouren måste titta på, eller inte...läkarna ordinerar prover, men tänker inte på att det är ingen som kollar provsvaren om inte vi sjuksköterskor gör det.

Vi ska också veta om läkarna ordinerat rätt medicin, rätt mängd av medicinen, hålla koll på ev. biverkningar av medicinerna och  komma ihåg att kolla blodtryck innan vi ger vissa mediciner. Vi ska också fundera på hur lämpligt det är att trycka i patienten med grav hjärtsvikt de tre liter vätska som läkaren ordinerat över natten eller om utslagen och klådan beror på biverkningar eller allergisk reaktion. Vissa saker ingår självklart i vår yrkesroll, men andra saker är sånt som vi egentligen, enligt sjuksköterskeprogrammets riktlinjer, inte ska ha ansvar för. Vi ska ju INTE vara en minidoktor enligt de vårdvetenskapliga höjdarna, utan hålla oss till vår egen yrkesroll.