Etiska dilemman igen...
Om inte patienten får sitt läkemedel löper han/hon stor risk att avlida. Men ger det mig rätt att tvinga mig på honom/henne? Ska jag luras eller ta det med våld? Har patienten någon rätt till självbestämmande när han/hon är psykisk sjuk eller dement? Ska jag utsätta mig själv för fara när jag administrerar läkemedel ( slag, risk för stickskador, risk för att jag skadar patienten?)
Jag tycker att det är så svårt, och jag vet inte om den väg jag valde var rätt eller fel...
Bra inlägg, det får mig att börja fundera.
Du använder starka ord. "Tvinga mig på" och "tvångshålla". Genom att beskriva åtgärderna med de orden påverkar vi vår egen och andras syn på åtgärderna.
Hur hade du sett på det om patienten varit ett barn som behöver medicin? Det vill förstås inte bli stucket trots att det kan tänkas behöva en PVK.
Även om det, i situationen, inte känns som att man hjälper barnet när det så uppenbart far illa av den kortsiktiga situationen av fasthållning och stickande - så är det viktigt att man har sikte på målet: barnets långsiktiga hälsa.
Om man byter ut barnet mot en dement farbror som behöver få sina furixtabletter för att inte så småningom dö en plågsam död i ett fulminant lungödem - men som bara spottar ut tabletterna så snart han får dom i munnen. Blir det någon skillnad?
Eller den påverkade patienten (droger, alkohol, vilketsom) som kortsiktigt är fara för sitt eget liv? Eller den psykiskt sjuke patienten som inte längre står i kontakt med vår gemensamma verklighet?
Hur hade jag själv velat ha det, om jag var i andra änden av åtgärden? Om jag själv blir dement och oförmögen att besluta om vilka mediciner jag ska ta önskar jag att någon gömmer mina furixtabletter i morgonfilen så att mina anhöriga slipper se mig dö en långsam och plågsam drunkningsdöd.
Du har rätt, det är svårt.
Det gäller att komma överens med sig själv, snart, så att inte en stor del av ens energi dagligen går åt att fundera över om man agerar rätt eller fel.
Tack för en tänkvärd post!
/Sjuksnu
hur gjorde du?
det här är jättesvårt och jag tycker att man borde se mycket till situationen. finns inget lätt svar. Jag har vid ett antal gånger tvingat mig på och gett smärtlindring eller lugnande s.c. trots att personen inte vill. det har varit situationer då patienten är klart förvirrad och/eller aggressiv och då vi har misstänk att orsaken är smärta eller oro. först har jag försökt prata med patienten. det känns inte bra att tvinga sig på men efteråt brukar jag försöka göra som med barn...man förklarar varför man gjorde som man gjorde och patienten får berätta hur h*n känner sig.
angående det du skrev om att patienten kommer dö om h*n inte får i sig tabletterna h*n vägrar...ja, jag skulle ta det med doktorn (lägga över lite ansvar) och sen försöka truga. att gömma och smussla är inte min grej. det här är ett svårt ämne och tvingar man patienten till något har man missat respekten för självbestämmande anser jag. vi gör det ju till vardags trots att lagen säger annat.
Sjuksnu: När man lägger upp det som du gör så finns det ingen tvekan om att man borde ge sprutan / gömma tabletterna. Det konstiga är att jag nog inte hade tvekat om det varit ett barn!
Kollega: Ja, det är svårt, när mister man rätten till självbestämmande? Hur kan jag avgöra om patienten säger nej pga demensen eller för att h*n faktiskt tycker att "Nu räcker det, jag vill inte att ni håller på mer nu" Sådana fall har vi haft många gånger när de drar sina sonder, pvker, cvker. Hur många gånger ska vi sätta om sonden, pvkn, cvkn?
