Upperhand

Helgen har varit kaos, med nyexad syrra och timvikarier som undersköterskor, och så den stackars studenten. Ingen struktur, ingen ordning och ingen har hunnit med det den ska. Själv har jag försökt delat mig i tre, se till att omvårdnaden funkar, stötta den nya syrran samt handleda studenten som har fått hänga med som ett litet plåster. Det har inte varit lätt för nån. Det är studentens första praktik, och insyn i vad vården egentligen innebär och jag tycker det är viktigt att hon får en bra introduktion till sitt nya yrke. Lördagen kändes som ett virrvarr med dåliga patienter, andra små problem som katetrar som ska fixas, prover ska tas, nya pvker måste sättas, omvårdnaden med allt vad det innebär med tvätt, toabesök, matningar och disk ska hinnas med. Och mitt i den röran den lilla tjejen som så gärna vill suga åt sig all kunskap som hon nånsin kan hinna få. Igår satte jag ner foten, jag krävde in en extra personal och sen ägnade jag kvällen åt studenten. Ok, jag hann inte allt jag tänkt mig, men hon gick hem och tyckte att det varit det roligaste passet hittills, så det känns bra! Själv hade jag stressen satt uppe i halsen, men tryckte ner den, för det är inte hennes fel att vi inte hinner med att handleda på ett bra sätt när kaoset står oss över öronen och det FÅR ta tid, och MÅSTE ta tid! Vi ska jobba ihop med henne om ett par år, och det är bara nu vi har chansen att låta henne lära sig allt som det bara går!